The scars remind me that the past is real.. papa roach - scars. Den låten har alltid tilltalat mig extra...
Ibland så önskar man att ärren inte var där, de får en att tänka på hur svag man eg är. Men utan dom hade jag ju inte varit den jag är idag, men eg...är jag ngt att ha?
Personen som kollar tillbaka när man ser sig själv i spegeln på morgonen, är hon värd att stå där? Vad har hon någonsin gjort för att förtjäna det hon har, hon har alltid försökt att stöta bort de som fått henne att må bra..fått henne att släppa taget och bara flyta fram.
Hon undrar ibland hur hon hamnade där hon är... är de rädslan som styr, rädslan..
Ibland så tror man att man är stark, tror bara att de är inbillning...man försöker dölja den man eg är...bara för att inte att riskera att halka o släppa taget...
Gosh...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar