andas

Jag vet att man inte ska ens tänka på att ta de lätta vägarna ut... men förtillfället tar det emot att till och med andas. Jag vill komma ur dehär, jag vill känna att jag lever.
Jag är en enda stor besvikelse för många inklusive mig själv...Jag vill ta tag i det, men varje gång jag gjort det så har jag slagits ner i marken... Hur många ggr orkar man bli berövad av ens drömmar så man ger upp.

Känns som om jag går på moln, totalt drogad, ändå så jävla ont. Lastbil låter lockande...bara slippa smärtan för ett tag liksom. Sluta tänka på det. Bara försvinna.

Går nog inte en enda dag utan att jag fäller en tår över smärta lr över att jag helt enkelt inte orkar med mer..

Åh, var bara tvungen att skriva av mig lite...Suck, nu ska jag äta lite typ..