Fick svaret på min MR idag också när jag kom hem från jobbet, borde vell vara glad över att de inte visade ngt...men nu måste jag fortsätta o leva i ovisheten, o denna ovishet blir jag galen på...
Jag ska inte behöva ha så ont, ska inte behöva knapra så mkt tablatter, så mkt tabletter att jag eg inte skulle kunna vara vaken.
Jag är frustrerad, arg och ledsen...ödet ger mig alltid en örfil då och då bara så jag ska veta att jag lever.
Efter jag läst mitt svar o fått min örfil åkte jag raka vägen till madde o ja, jag grät. Men hon är så bra o fick mig på andra tankar ett tag...hon är fin.
Nu önskar jag att jag kunde sova, Börje drog...känner mig som ett barn i skulle bara vilja att ngn höll om mig... får drömma det ♥
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar