Till råge på allt så är jag småfebrig, kan vara kroppen som säger ifrån över mängden tabletter jag knaprar i mig. Kan ju även vara att psyket och kroppen helt enkelt säger att nu får det vara nog! Men är jag hemma för det? nja, låg i sängen kl 7.15 i morse och tänkte 'fan, jag borde vara hemma idag' tog två alvedon, gick upp och åkte till jobbet.
Jag måste ge ett extra tack till mina underbara vänner som gör att jag glömmer alla problem för ett slag.
I lördags förmiddag plockade fina Micke upp mig med vovvarna med för att åka upp på Billingen coh vandra med Madde. Vi hade med oss massa kakor, 6 olika sorter, kaffe och varm mjölk. Lizzie (tollare), Nelwyn och Tiras (huskies) var med och gjorde vandringen lite roligare. Lizzie vill bara att man ska kasta pinne hela tiden och valparna tycker det är urkul och försöka få husse Micke att ramla! Efter som Tiras coh Nelwyn är såpass starka har Micke dom i en skärpliknade sele...alltså han sätter fast kopplena i ett bälte runt midjan...och ja...de har sina fördelar och nackdelar :P
Men som sagt, för tillfället är det mkt som pågår i min hjärna...det gör mig frustrerad och när jag inte kan träna för att få huvudet lugnt så blir det på lite sämmre sätt.
Jag är arg, ledsen och besviken på mig själv. Vill inte vara med mer...vill försvinna...
Man kan lura alla att man mår bra med ett leende..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar